(Mycket) tidigt på lördagmorgonen samlades 14 nyvakna för en utflykt till naturreservatet Vargavidderna. Den sista biten fram till grillplatsen och fågeltornet gick långsamt till fots genom mossen i mörkret över delvis översvämmade spänger, men alla klarade sig fram utan missöden och kl. 04.55 var vi framme och upptäckte att några personer hade kommit före oss och tänt en värmande brasa.

Kl. 05.00 hörde vi hur orrarna började spela någonstans ute på mossen, ett par ljungpipare hördes pipa och en del av oss gick till fågeltornet för att få bättre utsikt

Vi (särskilt undertecknad) spanar mot mossen för att om möjligt upptäcka orrarna. Det som ser ut som en luftvärnskanon av grövre kaliber är tubkikaren.
(foto: Lena Borg)

Efter ca fem minuter slutade orrspelet av någon anledning och det började kännas kallt i tornet medan det började ljusna omkring oss.

Värmen återkom inombords när vi åt vår matsäck runt elden vid den fint iordninggjorda rast- och grillplatsen.

Solen gick upp över skogskanten kl 06.15 och medan vi satt runt elden hörde vi hur orrarna började spela igen.

Med hjälp av hand- och tubkikare kunde vi studera orrarnas spel ute på mossen. De var inte särskilt många, men de hade besök av ett par hönor så det gällde för tupparna att visa upp sig från sin bästa sida.
Till vänster på bilden ovan kan du se en orre på en tuva på marken visa upp sina fina vita stjärtfjädrar medan en annan tupp sitter i en tall längre till höger (klicka på bilden så får du se den i större storlek).

När vi hade sett färdigt på orrspelet gick vi tillbaka längs spången, nu i dagsljus.

Bredvid stigen växte denna  luktticka på en granstubbe. Den ska lukta fänkål på nära håll.

Hemfärden gick bra och vi var hemma fram på förmiddagen, dvs. strax efter kl. 9.

/Sture Hermansson